Livet blir vad du gör det till...

Dagarna har spenderats på små moln, tyvärr inte rosa denna gång.
Tårar och ångest! Har varit skönt att kunnat gå till jobbet, bara för att
kunna rensa huvudet, ha 1000 andra saker att göra, så att tankarna och
känslorna kan trängas undan för stunden!
men fått höra... Vad ovanligt tyst du är? Jag skakar på huvudet
försöker att le ett falskt leende för att folk inte ska fråga eller bry sig mer,
vilket har fungerat hitills....


En gammal kärleksbild...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0